Matsmältningsorgan

Vid dyspeptiska besvär utan känd orsak är varje behandling med protonpumpshämmare olämplig. Dyspeptiska besvär är vanligen funktionella. Endast en mindre andel orsakas av organisk sjukdom. Vid sådan misstanke bör gastroskopi eller annan utredning göras.

Vid daglig halsbränna eller sura uppstötningar under längre tid bör läkemedelsförskrivning övervägas. Behandlingen bör utvärderas av den som påbörjat förskrivningen. Lägsta möjliga dos ska eftersträvas. Vid tveksamhet om diagnos bör utredning med bl a gastroskopi göras. Det diagnostiska utbytet av gastroskopi försämras påtagligt av föregående behandling med protonpumpshämmare.

Rekommendationerna omfattar skopiverifierad ulcussjukdom och profylax till högriskpatienter.

Ventrikelulcus ska kontrollgastroskoperas och behandlas till utläkning.

Diagnostik och behandling av Helicobacter pylori (HP) tillför ingenting vid magont utan känd orsak, funktionell dyspepsi eller gastroesofageal refluxsjukdom. Endast vid ulcusmisstanke är HP-diagnostik relevant och då i första hand i samband med gastroskopi.

Se även Dyspeptiska besvär. Viss.

Protonpumpshämmare (PPI) ska endast användas vid påtagliga symtom av gastroesofageal reflux, vid ulcussjukdom eller som ulcusprofylax. Avslutande av behandlingen kan medföra symtom på förhöjd syrasekretion, vilket patienten bör informeras om. Behandling med PPI har associerats med ökad risk för lunginflammation, frakturer och svår tarminfektion (Clostridium difficile).

Inget preparat rekommenderas eftersom läkemedel med dokumenterad effekt saknas.